Svaren
Var du oroad för din framtid?
Jag är väl mest oroad över om allt med att hitta den rätta killen tror jag. Jag har väldigt dåliga perioder och är väldigt krävande då. Jag kan säga saker jag inte menar men som ändå bara kommer ut ur mig. Så jag måste verkligen hitta någon som kan ta skit och sedan i stort sett bara glömma det.
Kände du att du var trygg i att kliva in i tonåren och vuxenvärlden med dina svårigheter som Autism och adhd medför.
Ja det gör jag verkligen, jag vill ju kunna styra upp det som det är idag och bara kämpa på. Och samtidigt kanske folk kan lyssna på en på ett annat sett. Ibland så känns det ju som om att folk bara tänker att hon är ju bara 16 år och hon vet väl inte vad hon pratar om så. Jag är jävligt spänd över det :D
Vår son är 10 år och är mycket rädd för sin framtid och han tror att han inte kan bli något.
Säg bara till han, att han ska hitta sitt intresse alla blir något så är det bara. Man kan ju bli fotbolls proffs, målare, snickare och allt. Alla har en talang. Det gäller bara att hitta den. Och det kan ju ta sin lilla tid J
Har du känt ett bra stöd från dina vuxna som du har runt dig.
Jo det har jag, jag har känt ett enormt stöd från min mamma verkligen. Och ett tag hade jag även min psykolog Joakim.
Vad hade du önskat att dina föräldrar hade gjort för att underlätta för dig i din uppväxt?
Inget från min mamma. Men från min pappa att kanske finnas där. Och inte ha backat undan som han än idag gör. Han skulle/ska kanske inte förneka att jag har ADHD och asperger-syndrom. Jag skulle kanske ha kunnat ta tag i detta något tidigare då .
Hur funkar relationen till jämnåriga nu som 16-årig?
Den funkar bra i alla fall för dem som accepterar mig. Dem är så vana vid at kanske få förklara/utforma vissa ord för mig. Och är vana vid mina dåliga perioder :D
Och har du känt ett bra stöd genom skolåren med lärarna och övriga personer i din omgivning?
Ja då kanske inte riktigt från alla första början men i låg/mellan stadiet så fick jag ett jätte bra stöd, jag fick gå till skolan efter att alla gått hem jag fick sitta enskilt och så hade jag hem undervisning av min mamma ett bra tag. Sen när man kom upp i högstadiet så fick jag sitta på ett litet kontor nere i slöjden för att jag inte klarade av att sitta i grupper osv. Sen hade vi ett grupp rum med en ”assistent” som alla som behövde extra stöd fick sitta i. Sen nu på gymnasiet har jag all stöd man kan få, har en assistent som jag sitter enskilt med och jobbar så att det kan bli något gjort.
