God Jul på er alla nu då!

.

Jul stress

Åhh, nog att julen bara är en gång om året. Men bland önskar man att den inte ska finnas.
Så jobbigt med så mycket folk på stan som ska handla man tar typ det första bästa man kan hitta. Man pallar inte med allt folk bara. Och mellandags rean då. Jag vet inte hur jag ska klara av den liksom. DÅ måste jag handla masa skit ju! Eller en present iaf så inget skit! Nog att jag vet vad det ska vara men om massa folk ska vara där så kommer man bara drabbas av panik! :/ Lite synd tycker  jag faktiskt!


LÄNK

http://www.nt.se/24nt/#category=5629214&date=2009-12&clip=5686371&startTime=0m0s

TV

För dem som vill veta lite mer om mig och om ADHD. Kolla gärna på
24 NT klockan 16.00 IDAG (söndag).
kommer även att försöka få ut en länk till detta!

Panikångestattack!

Panikångestattacker är något som är vanligt iaf för många jag känner och även mig själv!

En panikångestattack kan man få av olika anledningar bla,
Man har haft en svår/smärtsam tid (psykiskt)
Man kan ångra något så starkt
Man "spänner sig" är rastlös och får panik drf
Men även för inget överhuvudtaget!



En kort beskrivning av vad som händer mig när jag får en panikångestattack!
Det svartnar till, jag lägger mig i foster ställning och kan knappt andas.
Jag börjar frysa och spänner in mig så liten som möjligt.
Jag blir aggresiv/ledsen.

Efteråt kommer jag inte ihåg något. Utan dem som är med mig får förklara för mig hur jag "betede mig".
Man blir helt slut körd av 10 minuter med detta. Men det varierar hur länge det kan vara.
Men tänk er något så läskigt då man inte vet vad man gör
Man kan inte kontrollera sig.
Så om man blir arg så står inget ivägen för en!


Om det finns någon som läser detta som vet hur det är att få en panikångestattack så kan du/ni väll skriva och förklara för mig!

mailen är: [email protected]

skriv i rubriken panikångestattack!

Tack på för hand!

"Jag ska ta mitt liv när ni inte längr ser"

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på det bara pga mina diagnoser.
Men vad löser det.
-Hela ens liv är skit, man får inget stöd osv
Vad löser sig om man tar livet av sig då?
Inget blir bara värre. För man gav juh inte alla i ens omgivning en chans.
Man ska bara prata med dem som finns vid en så löser allt sig!

Nog att man har sina svåra/jobbiga stunder. Sök dig till något som du älskar!
Stallet, fotbollsplanen, kompisarna eller vad som! Bara något "eget" ställe där man är glad och så.
Liksom man kan inte alltid ta sig dit! Ta och snacka med någon då.
Många säger att "men ingen fattar" jag sa också det engång itiden! Men jag har insett en grej
Det ända sättet för att bli av med det är att prata ut! Med någon som bara lyssnar!
Ens mamma, pappa, syrra, bror, kompis, psykolog eller vem som!

Jag har än idag tankar om allt detta men jag snackar bara ut då liksom vad ska man annars göra!
Jag har en jag snackar med om allt. Men han kan inte alltid när jag behöver snacka då snackar jag med mamma eller någon! Syrran funkar likabra typ!

Men hoppas alla fattar vad jag vill ha ut med detta!

Tidningen

Idag läste jag i tidningen om en skola i Motala som skulle börja med ett "flickprojekt". det ska gå ut på att flickor med ADHD ska få bättre stöd än vad vi får idag. Eftersom att killar får mer/bättre stöd än oss tjejer. Det håller jag med om helt. Som jag, vilket stöd fick jag i skolan?
Det var inte mycket det. Inget att hurra för iaf! SÅ nu ska jag/mamma försöka få tag på den skolan och försöka få ett samarbete med dem! :)
För jag känner att folk kan förhoppningsvis taåtsig mer av en flicka med ADHD som vet vad man kan behöva! :)
Man får hoppas på det bästa iaf! Det skadar iaf aldrig att försöka!

Det är som sagt viktigt att nå ut med ett bra och starkt budskap till alla i samhället om detta. Och ex inte lägga ner allt för att folk inte fattar. Utan man måste försöka om och om ige till man når ut med det hela!

Hur man som yngre kan se på detta?

Som yngre ser man bara ner på detta. Liksom som vissa av mina kompisar använder ADHD
i sin vardag som en svordom! Det är inte acceptabelt att göra det! Finns juh dem som tar illa
upp. Men iaf många andra ser det som ett stort problem. Liksom som om man vore störd i
huvet bara för att man har diagnoser. Men man är ju inte det så man ska aldrig ta åt sig. bara 
för att man har fått en/flera diagnoser så är man fortfarande samma person!


RSS 2.0