livetmedendiagnos

Frågestund tänkte jag ta och ha en nu. Fråga vad du vill och jag försöker svara så gott jag kan :)

Imorgon klockan 18.00 så börjar jag svara på alla frågor :)

Anonym om Att tänka på som förälder när ens barn har en diagnos:

Lilla gumman du är född 94!? Du har mycket och lära om dina diagnoser innan du vet vad du kan göra eller skriva och vad som är rätt och fel! Jag säger inte att det du gör är fel genom att föreläsa för jag har själv föreläst fast om drogproblem! Tycker det är modigt av dig att våga ta tag i dig själv och berätta för andra hur du upplever ditt liv! Men du är ju bara barnet du har hela livet att lära dig att leva med din/dina diagnoser!



Hej du anonym,
jo nog att jag bara är 16 år. Men 16 års erfarenhet menas det också. Jag har kanske mycket att lära mig, men jag vet ju fortfarande hur det är att leva med en diagnos. Och jag skriver ju absolut inte om saker som jag inte vet vad det är. Och väldigt många tycker att det är intressant att höra mig prata om hur jag har haft det under mitt liv med dess svårigheter jag har. Och jag känner även själv att jag kan hjälpa andra nu så tidigt som möjligt, då kommer jag även att komma längre så. Och jag har lärt mig massor om att leva med mina dignoser bara under sista året nu knappt det.

Att ha en eller flera dignoser är inte så himla lätt. Man vet juh inte riktigt
någonting då längre. Så det som en förälder kan göra är att försöka få
ens barn att söka sig till ex stallet, fotbollen, tränandet eller det som får
en att må bra. Och om ens barn gör det ta då inte och säg "måste du vara
borta så mycket". Det går inte riktigt att beskriva hur det är att höra
sånt när man bara gör något som  får en att må bra :)

Min nästa föreläsning kommer att vara i Örebro

 

Förr när man var med ens kompisar och man satt verkligen och blotta sina liv för varandra. Förutom jag, jag berättade ju inte för dem om mina diagnoser. Gjorde jag rätt eller fel då? Kan man kallas lögnare då? Nu när man tänker på det om det vore ens kompis som gjorde som jag så det skulle kännas fel att den inte berättade det för mig och jag själv satt där och blottade mitt liv. Inte speciellt kul va? För då skulle jag tro att det inte gick att lita på mig eller något kanske.

Det här är faktiskt en bra grej att fundera på tycker jag. Alla som sitter och läser detta, jag säger inte att ni ska berätta något som ni är rädda att berätta om. Men jag säger det att tänk hur du skulle känna i ett sånt tillfälle. För förr eller senare så måste man ju nästan berätta.

 

Många kan tro att man hittar många hinder i att ha diagnoser, (det har ju alla även dem utan diagnoser så). Men som exempelvis, jag kan gå på fest, jag kan vara med mina kompisar och vad man nu kan göra. Det som jag kan tycka är jobbigt bara i dessa stunder är just att man kanske inte förstår vad alla snackar om. Som jag har ibland svårt att förstå man måste vara jätte tydlig och rak på sak när det gäller mig. Men varför ska det hindra mig från att drick osv? Jag säger bara en sak lev livet som vilken annan människa som helst.

 


Detta vill jag få ut till ALLA. Och tro mig jag tänker inte ge upp förns jag har kommit så pass lång med det tills jag känner mig nöjd eller tills jag dör. Jag vill bara tacka NOVASIS assistans som hjälper mig med detta och sponsrar mig så jag kan hjälpa andra.

Nu är min allra första föreläsning avklarad. Det gick väldigt bra. Folket lyssnade och var verkligen intresserad av det jag hade att säga. En del frågor hade dem också. Tänkte skriva ut några av dem här nu.

Istället för medicinen Concerta vet du om det finns någon natur medicin som vore bra istället?
Ja det finns det. Omega3 (fiskoljan) är väldigt bra den får en mer pigg och på så sätt blir man mer vaken och orkar anstränga sig mera. Och sen har vi rosenroten som jag håller på att testa just nu som också ska vara upppiggande för hjärnan.
Hur vill du att man ska bemöta dig?
Jag vill bli bemött precis som alla andra. Kanske bara att man tänker på att förklara mer detaljerat vad man menar. Annars så kan jag missförstå det.
Vad har ADHD och Aaperger-syndrom för samband. Kan man ha den ena inte den andra?
ADHD och Asperger-syndrom krockar. ADHD så är man sån som gärna börjar med nya saker hela tiden istället för att slut föra dem. Medans Asperger-syndrom vill göra klart allt i minsta detalj.


Sen vill jag bara tacka alla som kom. Vid flera frågor så är det bara att mejla mig.

[email protected]

//

Karolin Fasth

Ikväll så drar min första föreläsning igång. Är väldigt nervös men även glad över detta!