livetmedendiagnos

Anonym om Att tänka på som förälder när ens barn har en diagnos:

Lilla gumman du är född 94!? Du har mycket och lära om dina diagnoser innan du vet vad du kan göra eller skriva och vad som är rätt och fel! Jag säger inte att det du gör är fel genom att föreläsa för jag har själv föreläst fast om drogproblem! Tycker det är modigt av dig att våga ta tag i dig själv och berätta för andra hur du upplever ditt liv! Men du är ju bara barnet du har hela livet att lära dig att leva med din/dina diagnoser!



Hej du anonym,
jo nog att jag bara är 16 år. Men 16 års erfarenhet menas det också. Jag har kanske mycket att lära mig, men jag vet ju fortfarande hur det är att leva med en diagnos. Och jag skriver ju absolut inte om saker som jag inte vet vad det är. Och väldigt många tycker att det är intressant att höra mig prata om hur jag har haft det under mitt liv med dess svårigheter jag har. Och jag känner även själv att jag kan hjälpa andra nu så tidigt som möjligt, då kommer jag även att komma längre så. Och jag har lärt mig massor om att leva med mina dignoser bara under sista året nu knappt det.

Att ha en eller flera dignoser är inte så himla lätt. Man vet juh inte riktigt
någonting då längre. Så det som en förälder kan göra är att försöka få
ens barn att söka sig till ex stallet, fotbollen, tränandet eller det som får
en att må bra. Och om ens barn gör det ta då inte och säg "måste du vara
borta så mycket". Det går inte riktigt att beskriva hur det är att höra
sånt när man bara gör något som  får en att må bra :)

Ikväll så drar min första föreläsning igång. Är väldigt nervös men även glad över detta!

Att bli nedtryckt av dem närmsta är den värsta mardrömmen man kan vara med om.
Att ständigt ta emot skit är en grej man inte vill. Att få sin egen familj emot sig
är något man mår så piss utav. Att höra från sin syster att man är dum i huvet
och kan gå och dö ist är inget man vill höra från ngon man älskar.
Och att sen ha en mamma som väljer sin systers sida.
vad mer kan man oönska från sin  familj?

.

Åhh, nog att julen bara är en gång om året. Men bland önskar man att den inte ska finnas.
Så jobbigt med så mycket folk på stan som ska handla man tar typ det första bästa man kan hitta. Man pallar inte med allt folk bara. Och mellandags rean då. Jag vet inte hur jag ska klara av den liksom. DÅ måste jag handla masa skit ju! Eller en present iaf så inget skit! Nog att jag vet vad det ska vara men om massa folk ska vara där så kommer man bara drabbas av panik! :/ Lite synd tycker  jag faktiskt!

För dem som vill veta lite mer om mig och om ADHD. Kolla gärna på
24 NT klockan 16.00 IDAG (söndag).
kommer även att försöka få ut en länk till detta!

Idag läste jag i tidningen om en skola i Motala som skulle börja med ett "flickprojekt". det ska gå ut på att flickor med ADHD ska få bättre stöd än vad vi får idag. Eftersom att killar får mer/bättre stöd än oss tjejer. Det håller jag med om helt. Som jag, vilket stöd fick jag i skolan?
Det var inte mycket det. Inget att hurra för iaf! SÅ nu ska jag/mamma försöka få tag på den skolan och försöka få ett samarbete med dem! :)
För jag känner att folk kan förhoppningsvis taåtsig mer av en flicka med ADHD som vet vad man kan behöva! :)
Man får hoppas på det bästa iaf! Det skadar iaf aldrig att försöka!

Det är som sagt viktigt att nå ut med ett bra och starkt budskap till alla i samhället om detta. Och ex inte lägga ner allt för att folk inte fattar. Utan man måste försöka om och om ige till man når ut med det hela!

Den här bloggen kommer jag att driva för att få alla att förstå hur det är att leva med en diagnos när man är ung. Själv är jag bara 15 år så jag vet hur det är att leva med diagnoser i dagets samhälle! , för att andra sk akunna få hjälp av någon som har svårigheter som dem kanske har. Och även sklart för alla som har ett intersse av detta. Jag kommer att försöka svara på alla frågor så gott som jag kan. Och även senare så kommer ni alla som vill att få chansen att gå på mina föreläsningar! Då jag kommer att skriva ut vart dem hålls/vart man anmäler sig! Ja, vad kan man mer säga. Hoppas ni läser och tar in infon.

//
Karolin Fasth